För många år sedan gick jag på en dam skrädderi utbildning i Stockholm att bara vara i den stooora staden var helt otroligt för mig som kom från lilla Kumla. Det här var i mitten av sjuttio talet, och det jag minns var att tempot var sååå högt jämfört med min vardag.
Hur som helst så var skolan trevlig och jag lärde mig massor, och en helt fantastisk lärare hade vi Sven som arbetat på NKs franska som var något av det som landet kunde skryta med.
Hur som helst så när vår terminen kom så skulle vi tillsammans med de som gick klänningsskrädderi åka på en studieresa till Frankrike, och få möjlighet att komma in och se när de sydde kläder till Christian Dior. Att ha den möjligheten är få förunnat..........och vad gör jag...väljer att stanna hemma?
Vissa val är i livet är svårt att leva med, bara att gilla läget eller?
Vad roligt det låter! Själv hade jag ungdomsplats på 80-talet hos den lokala sömmerskan i Boden :-)
SvaraRaderaVad märkligt att du skrivit om Dior, samma dag som jag har en Dior-klänning på min blogg (första och sista gången). Den är så fin känningen, fast för liten för mig om jag inte går ner ett par kilo.
Ha en trevlig helg.